söndag, februari 26, 2006

Äntligen!

- ett steg i rätt riktning.

En enorm börda lyfte sig idag från mina axlar. Det känns som att jag kan gå vidare nu, för att det känns som att vi äntligen kan göra det tillsammans. Tillsammans på varsitt håll. Och hora?! Nu borde ni kunna ta bort det ordet. Jag försöker att inte bry mig om vad folk i allmänhet tycker, det känns bara lite trist när de jag bryr mig om tittar med ögon av avsmak. Nåja, bördan är i alla fall lyft. Jag är glad.

Jag är glad, glad, glad.

Synd bara att det är tröttid just nu. Tröttid och fultid, ingen-framtid-tid och dö-i-förtid-tid. Jag hade nämligen varit gladare om jag kunnat varit glad på våren, eller sommaren. Jävla tröttid, jävla vintertid, jävla Sverige.

Jag är glad, glad, glad (och önskar att du är det med).

Vart är orden? Jag ville skriva ner allt som fastnat inuti. Här tog det stopp. Lika plötsligt som oförnekerligt. Jag skyller på tröttiden och på Sverige.

Godnatt.

tisdag, februari 07, 2006

Bara tisdag

- igen.

Vissa stunder förtjänar jag inget, andra stunder förtjänar jag mer än vad som finns. Och ibland hittar jag platser att var på, där allt faller på plats, där jag trivs och världen är vacker. Och oftast önskar jag att det fanns en sån plats som inte var förgänglig, som jag kunde komma tillbaka till närhelst jag önskade.

Det är inte lätt att vara människa. Helst inte av det andra könet.

"What happened to the dreams of a girl president?
She's dancing in the video next to 50 Cent."