I ärlighetens namn

Du har rätt! Jag hade inte lånat ut mina strumpor till dig om vi frös lika mycket eller gått och hämtat din mjölk. Jag vill ha folks kärlek utan att ge någon tillbaka och allt funkar bara jag är lycklig. Jag är egoistisk, jag är en hemsk person med skitmoral som kommer att växa upp och bli ännu värre än min pappa. För pappa hade en Che Guevara-affish på väggen när han var ung och jag vet att mina röda tapeter till sist blir blå. Varför ens försöka? En dag sitter jag där på min förmögenhet, spottar på dom fattiga och skäller ut min dotter för att hon är två minuter sen eller drar syltburken i bordet så att det blir repor. Det är ingen idé, vi kan lika gärna lägga oss ner och dö för det är försent ändå. Det är försent, jag är förstörd och allt är förlorat. Redan?!