måndag, september 25, 2006

Mitt liv som film

- en rafflande romantisk komedi.

En bra film har inga transportsträckor, i en bra film händer det något som för handlingen framåt i varje scen. Och på något sätt måste man efter att ha matas hela livet med Hollywood-klyschor försöka överleva alla dessa gråa dagar där inget händer. Man måste försöka njuta av dom, trots att det kan verka svårt när Julia Roberts och Richard Gere faktiskt verkar kunna ha het kärlek, hårt hat och vilda känslor. Jämt.

Man måste lära sig och förstå att livet är alla dom här dagarna, livet ÄR dessa transportsträckor och man måste fånga dagen, utnyttja varje sekund och aldrig tveka.

Och jösses, ingen vet bättre än jag; Carpe Diem och Rust Never Sleeps. Och trots att jag kan skiva vackert om hur man borde betee sig, så kan jag inte förmå mig själv att leva som jag lär. Jag avskyr den långa transportsträcka jag befinner mig på, mår dåligt av de eviga gråa dagarna, orkar inte lära mig att fånga dagen, eller dig och vill egentligen bara ha mitt liv i filmversionen. Nu.

Linda starring En höst i Sundsvall, Richard Gere är välkommen på en biroll. Men framförallt du.

Make my day.