A friend in need

- is a friend indeed.

Är det du som gör ont i mig när jag lyssnar på Lars Winnerbäck och Peggy Lejonhjärta? Är det alla våra drömmar som en och en förtvinat som skaver? Är det din bit av hjärtat som är hålet i mitt bröst? Är det för att vi är förlorade som jag vill gråta?

Och varför måste det alltid sluta såhär för oss? Varje kapitel i vår saga är en tragedi och varje tragedi är ännu en förlorad dröm. Varför kan du inte bara förstå mig som du alltid gjorde förut? Varför kan du inte älska mig som du alltid gjorde förut?

Varför kan du inte bara vara den person du alltid var förut?

Dom som säger att tiden läker alla sår, dom ljuger.

Mörkare

Jag försöker skriva, men vet att det bara blir meningslöst tjaffs om småsaker som egentligen inte spelar någon roll. För just inatt vill jag se till den stora bilden och inser själv att det inte spelar någon roll om jag har lägenhet, jobb eller någon vid min sida. För sinnet går upp och ner ändå. Det spelar ingen roll om jag har allt, för jag är inte mer än människa och letar till sist alltid fel som jag till sist alltid finner. Just inatt inser jag att lyckan kommer när man slutat leta efter den och just inatt inser jag att man måste ha något att dö för för att ha något att leva för. Just inatt ser jag den stora bilden och just inatt saknar mitt liv mening.

Just inatt är snart slut och just imorgon är allt annorlunda. Och just iögonblicket vill jag inget annat än att någon ska kunna dö för mig.