Allrakäraste syster.

- märkt för livet.

Kommer ni ihåg Astrid Lindgrens vackraste bok? Jag grät varje gång, varje gång jag läste den och ännu mer varje gång jag såg filmatiseringen på TV.

Den påminner om att vara barn och den påminner om alla drömmar som jag haft, som nu försvinner för varje andetag och för varje minut på min nacke. Boken är en av alla saker som förändrat mig till vad jag är idag, därför fick den vara med att symbolisera mig, och mitt krypin bakom rosbusken.

Till sist har jag bara två ord att tillägga; läs boken.