I need a hero.

- but who doesn't?

Jag är inte särskillt gammalmodig, inte mer än den vanliga 18-åringen åtminstone. Jag vill ha jämnställdhet och förnekar Gud och sånt, ni vet.

Men ändå, så känns det alltid som att det fattas något. Det känns som att jag skulle vilja bli räddad av vacker hjälte, med skinande rustning och på en vit häst. Egentligen vet jag inte vad det är jag vill bli räddad från, men jag vill att han ska döda draken, springa upp för alla trapporna och bära mig ner till sin häst. Han ska svepa bort alla problem och sen ska vi leva lyckliga ever after.

Problemet med sagor är att dom alltid slutar vid räddningen, det är därför dom verkar så vackra. Varför kan det inte få vara så vackert? På riktigt hade hjälten bara ha varit ute efter sex och prinsessan skulle ha psykiska problem efter att ha varit instängd hela livet. På riktigt hade det vackra paret bara ätit en middag, för att sen inse "Fan, vilken snygging... Nu då?".

Shit, vad bitter jag är. Jag har kanske blivit det av att ha varit instängd i ett torn, vaktad av en drake hela livet? För att sätta musik till min sinnesstämingn, igen, Frou Frou;

"I need a hero
I'm holding out for a hero
'til the end of the night
He's gotta be strong
And he's gotta be fast
And he's gotta be fresh from the fight"