I verkligheten

Jag är en extrem känslomänniska. En dålig dag, när jag känner mig nere, går inget runt. Jag kan inte ens låtsas. Det är då jag fräser åt alla som går förbi, hatar allt och skriver små upprivna meddelanden i min blogg trots att jag egentligen bara vill ha en kram. Hur gör folk som håller god min när de mår som sämst? Jag kan inte.

Ingen charmig egenskap sånna här dagar kanske. Jag lever på hopper att jag är tillräckligt trevlig mina bra dagar, så att de som tvingas umgås med mej kan stå ut med de dåliga.

(Lämna mig inte om jag slår dig, håll om och fast mig stället. Tills jag inte är arg längre, tills jag slutat slå. Jag vill bara ha en kram.)